Under jorden i Villette av Ingrid Hedström

Jag tycker, efter att ha läst de tre första böckerna i Ingrid Hedströms Villette-serie, att de blir bara bättre och bättre! Denna bok inleds med att en ung journalist hittas död i en vagn med järnmalm på en pråm i Villette. Undersökningsdomare Martine Poirot börjar nysta i fallet och det visar sig att många ledtrådar leder till Sverige och hennes makes släkts hembygd. Ytterligare ett mord begås och det förekommer hot mot bland annat Martine när hon utreder fallet, vilket gör att man misstänker att det är starka intressen som ligger bakom händelserna.

Himlen omfamnar jorden av Åsa Molin

Denna bok har vi läst i en grupp, under en tid, och diskuterat de olika avsnitten allt eftersom. De olika avsnitten följer styckena i Vår fader och tar upp olika aspekter på dessa, förklarar en del ur ett historiskt perspektiv och visar på illustrationer i vår egen samtid. Författaren, Åsa Molin, verkar engagerad och skriver på ett medryckande sätt. På Internet finns ett dokument med frågor till de olika avsnitten, som man kan använda som underlag för diskussionerna i gruppen (om man, som vi, är flera som läser boken samtidigt och träffas och diskuterar). Denna bok fungerar som sagt bra för diskussioner i grupp och avsnitten är lagom långa att läsa mellan diskussionsträffarna, men självklart kan man läsa boken på egen hand också.

Den Trofaste

Förra måndagen dog Den Trofaste och jag har inte haft någon större lust att blogga sedan dess. Det är jättetomt här hemma...

Mer djurnytt

Den Trofaste - vår fjortonårige hund - har börjat tackla av i snabb takt den här veckan. Jag hatar när våra djur blir gamla och man blir tvungen att fatta livsavgörande beslut för dem. Än så länge hänger han med, men han kommer nog inte göra det länge till om det inte blir någon mirakulös ändring de närmaste dagarna.
Det var länge sedan jag grät så här mycket en helg...

Natt i Venedig av Donna Leon

Jag tycker ganska bra om Donna Leons deckare med kommissarie Guido Brunetti i huvudrollen och detta är en av de bättre, som jag har läst. I mångt och mycket är det dock en mörk historia. De allra flesta deckare innehåller ett stort mått tragik - det ligger ju i deckarens natur, eftersom den handlar om lösandet av ett eller flera brott - men Natt i Venedig upplever jag som en oerhört mörk historia om människohandel, prostitution och inte minst korruptionen i det italienska statsväsendet. Det allra mest tragiska är nog ändå att historien förefaller mycket verklighetstrogen, när det gäller beskrivningarna av brotten kring morden som Brunetti utreder.

Janusstenen av Elly Griffiths

Detta är en brittisk nutida deckare och i början tyckte jag att den följde standardmallen för nutida brittiska deckare och då tänkte jag att jag inte hade någon lust att läsa fler av Elly Griffiths böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway, men sedan på flera ställen glimmar det till och jag fnissar lite för mig själv och inser att jag nog gillar den här boken i alla fall. Förutom att jag tycker mig se de humoristiska inslagen, så blir boken rätt spännande efter hand. Det blir nog så att jag får bita i det sura äpplet och ställa mig i kö för att få låna den första boken om Ruth (Flickan under jorden), vilken tycks vara ständigt utlånad på mitt bibliotek. Janusstenen är alltså den andra boken av tre hittills utkomna böcker på svenska om Ruth Galloway.

Älskling, vi blir inte med barn av Ramona Fransson

Denna bok är en självbiografi med fokus på författarens (och hennes partners) ofrivilliga barnlöshet. Det är en väldigt speciell historia och den är mycket utelämnande. Kapitlen är fyllda av längtan och saknad och beskriver kampen för att bli med barn. Ofrivillig barnlöshet diagnostiseras som en sjukdom i Sverige, men det är inte mycket det talas om detta som, enligt vad jag hörde på tv här om dagen, drabbar ca vart femte par.
Det är starkt att våga och kunna skriva en sådan här bok och jag blir djupt berörd av den. Det enda jag upplevde som lite negativt är att språket är rätt torftigt på en del ställen och så hade jag önskat att faktaavsnittet i slutet av boken varit lite mer omfattande.

Flickorna i Villette av Ingrid Hedström

När jag läste och skrev om Lärarinnan i Villette tänkte jag läsa fler av böckerna om Martine Poirot och för ett tag sedan fick jag hem Flickorna i Villette och Under jorden i Villette. När jag nu skulle länka tillbaka till Lärarinnan i Villette tänkte jag att den läste jag väl bara för ett par månader sedan, men det visade sig vara ett år sedan. Jag minns den ändå rätt bra och att jag gillade huvudpersonen, Martine, så det är väl ett gott betyg, att jag tror att läste den så pass nyligen?
Flickorna i Villette tycker jag är lika bra och den är också svår att lägga ifrån sig. Tre tonårsflickor hittas mördade utanför Villette samma dag som stadsfesten äger rum. Just detta år försöker Villette visa sig från sin bästa sida för att stärka sin kandidatur till att bli Europas kulturhuvudstad, så medias uppmärksammande av morden blir större och intensivare än vad som varit fallet, nästan vilken annan dag som helst under året.

Wet N Wild Rain Check

Wet N Wild Rain Check 464 (ur Wild Shine-kollektionen) är ett silvrigt ljusblått lack, som jag provade i vintras. Det satt inte bra fast på mina naglar, så det har inte blivit av att jag har burit det igen. Jag har inte heller haft någon större lust att skriva om det, men senaste veckorna har jag bara använt gamla favoriter, så för att det ska bli någon nagelbild ibland, så får jag ta till något som legat länge i nagelbildsmappen...

Jag gillade dock färgen, så nu när jag ser bilden börjar jag trots allt fundera på att ta fram flaskan igen och prova!

Apropå nagellack pågår en tävling hos NailMail just nu.

Lite mer hästnytt...

Igår agerade jag amatörveterinär och plockade bort stygnen på Den Nyfikna. Det gick över förväntan, så jag är nöjd med min insats. Såret ser ut att ha läkt bra, men Den Nyfikna och Den Snälla får gå i egen hage några dagar till, för då är det lättare att se till dem och så får de gå i lugn och ro.

Ett brustet halleluja av Tomas Sjödin

Eftersom jag under 2011 läst de tidigare böckerna av Tomas Sjödin, När träden avlövas ser man längre från vårt kök, Den enklaste glädjen, Reservkraft och Eftervärme, ville jag förstås läsa även denna. Ett brustet halleluja är skriven på samma lågmälda vis som de tidigare böckerna, men har en annan utgångspunkt i Tomas intresse för klockringning. Det är en bok som berör på djupet och det är extra roligt att en annan av mina favoritböcker, dock ur en helt annorlunda genre, De nio målarna av Dorothy L Sayers, omnämns vid ett par tillfällen.
Ryktesvis har jag hört att Tomas Sjödin kommer till en stad i min närhet i början av nästa år, så då skall det äntligen bli av att jag får gå och lyssna på honom, som jag tror att jag skrev att jag skulle vilja göra i någon av mina tidigare recensioner.