En ganska spännande deckare och stilen där offrets efter-döden-upplevelser speglas i insprängda avsnitt är tillräckligt ovanlig för att fånga mitt intresse.
Tyvärr fastnar jag på en del saker som gör mig väldigt irriterad, t.ex. att den mördades personnummer är en kvinnas personnummer, när den mördade är en man (s. 284 i pocketutgåvan). En annan sak är kapitel 46 som är på knappa tre sidor. Det utspelar sig en lördagsmorgon när huvudpersonen, Malin Fors, väntar på en person som hon behöver fråga ut, på tågstationen. Personen skall komma med 06.15-tåget och tåget kommer in sexton över. Malin pratar en stund med personen och försöker därefter nå en annan person per telefon, men hejdar sig när hon skall ringa ytterligare en person av att hon ser att klockan är 05.59.
Som sagt, bara småsaker, men sådant som jag trodde att förlagsfolk upptäckte vid genomläsningar och fixade före tryckning. Jag känner inte något direkt sug efter att läsa fler böcker om Malin Fors just nu, men det blir nog fler lästa i framtiden...
4 kommentarer:
Som Linköpingbo stör jag mig på geografiska fel med. Ok att vissa saker måste ändras för att det ska bli bra men att påstå att två gator korsar varandra när de egentligen är parallella (obs exempel) är bara fånig och irriterande
Jag håller fullständigt med dig! Man blir irriterad på sådana fel som är så onödiga.
Jag fastnade aldrig för den här serien. Jag läste två böcker. jag hade så svårt för hans sätt att skriva.
Det kan jag förstå, om de följande böckerna fortsätter i samma stil. Det som är ett intressant berättargrepp i en bok kan lätt bli uttjatat. Får se om det blir en till för min del - kanske i sommar?
Skicka en kommentar