Detta var en annorlunda bok mot vad jag brukar läsa. I boken radar författaren upp olika skäl till att inte försöka få barn (jag gillar inte uttrycket "skaffa barn"). Till viss del har hon rätt, men till viss del blir det, i mitt tycke, lite överdrivet. Å andra sidan är det uppfriskande med någon som vågar gå emot samhällets gängse värderingar och dessutom kan argumentera för sin sak.
En sak jag i alla fall tar med mig, som en lärdom eller vad man skall kalla det, är att säga "barnfri" i stället för "barnlös". Författaren har två barn, som jag fattar som att hon gillar, men hon gillar alltså inte glorifieringen av föräldraskap m.m. och kanske är det ännu mer på det sättet i Frankrike, men visst förekommer det här i Sverige också. Om man lever i ett förhållande och är över 35 år, börjar folk tycka synd om en när man inte har barn och inte ser ut som om man skall få något inom den närmaste framtiden... En del är inte fega för att ställa intrikata frågor om den så kallade barnlösheten heller, utan att veta något om bakgrunden till den...
2 kommentarer:
Jodå, det där känner man till. När jag och nuvarande maken flyttade till en större lägenhet tyckte folk att det var helt rimligt att fråga om vi skulle ha barn. Jag brukade svara att vi behövde ha plats för fler akvarier!
Bra svar! :-) I helgen träffade vi en person för första gången och han verkade tycka att det var helt rimligt att fråga om vi planerade barn, efter utbyte av de vanliga artighetsfraserna (inklusive frågan om vi har barn). Jag skulle kunna tänka mig ett tiotal andra samtalsämnen att ta upp i det läget och var på väg att svara något sarkastiskt, men min man hann som väl var före och svarade något artigt...
Skicka en kommentar