2011-09-02

Männen en trappa upp av Johanna Limme och Martin Palmqvist

Den här boken lånade jag och läste för att den utspelar sig i Blekinge. Det är inte så vanligt att böcker utspelas här. Det är en ganska spännande bok och bitvis rätt otäck, tycker jag, eftersom det är barn som rövas bort och dödas. Man får följa poliserna som försöker lösa fallet och ibland får man glimtar av vad förövaren gör och tänker - med andra ord som en ganska vanlig svensk deckare, om det inte vore för den oerhörda mängden skrivfel. Någon av de som läst boken före mig hade börjat rätta en del av felen efter ett tag, men gett upp. Jag blir fruktansvärt irriterad på när det är så här mycket fel i en bok. Förutom stavfel var det många fel där författaren blandar ihop den/det. Här är några exempel: "...flickan mötte sitt gärningsman...", "Guöviken låg ödsligt och oktobertomt...", "En platsdrake", "...avstod med ett avmätt nick". Är det ingen som korrekturläser böcker före tryckning numera?
Handlingen och personbeskrivningarna var bra, men jag gillade inte slutet av boken och alla stav- och skrivfel (samt några sakfel) drog helt klart ner kvaliteten på boken.

5 kommentarer:

Boktokig sa...

Ibland ser jag sånt där och ibland är det som om hjärnan ställer om sig så jag ser det inte.

Syster Värst sa...

Det är ju skönt, men jag har svårt för det. :-)

Anonym sa...

Hej Syster Väst!
Kul att du har läst vår första bok Männen en trappa upp. Den skrev vi på Kreta år 1999, när jag och Johanna var 23 och 24 år gamla. På den tiden visste vi ingenting om hur förlagsbranschen fungerade och skickade in vårt manus till ett förlag som hette Mälaröbörsen. (Är väl mest känd för att de ger ut tidningen Hundsport samt att de kallade Olov Svedelid för Olof på ett av sina omslag en gång) Vi blev antagna och ställde inga högre krav på vare sig det ena eller andra. Vad tusan visste vi om författarvärlden? Denna naivitet kostade på. Vår första deckare Männen en trappa upp blev alltså aldrig korrekturläst. Något vi har fått bära med oss genom hela vårt författarskap. Jag läste någonstans att Stieg Larsson Millennium trilogi hade igenomsnitt 100 korrekturfel per sida. Bara som en lite jämförelse. Till bok två stod jag, Johanna och en kompis till oss för korrekturen själva. Resultatet mycket bättre. Våra två historiska deckare ligger på ett ”riktigt” förlag och där finns det korrekturläsare i långa rader som talat om för oss när vi skriver mordplast och platsdrake.
Därför tycker jag inte att du ska döma oss för hårt efter att ha läst Männen en trappa upp. Det blir lite som att jämföra en livespelning och en studioskiva. Gå gärna in på vår hemsida limme-palmqvist.se eller mejla mig så ska jag skicka några av våra andra romaner.

Mvh Martin Palmqvist

Undrar om denna text innehåller några fel? Det gör den säkert.

Anonym sa...

Du ser. Förlåt, syster Värst!


MP

Syster Värst sa...

Tack för svaret! Jag blev inte så avskräckt, för det var ju mycket annat jag uppskattade i boken, så hemma vid sängen ligger redan "Böljelek" och "Tandläkarnas afton"... Det ska bli spännande att läsa dem, särskilt nu när jag vet mer om bakgrunden till hur det gick till när ni fick er första bok utgiven. (Det finns säkert en hel del fel i mina texter också...).