Lite hästnytt som omväxling

För några kvällar sedan när jag kom till hästarna fick jag se att Den Nyfikna var skadad, så det blev ingen lugn hemmakväll den kvällen utan i stället väntan på veterinär och sedan hoplappning av en väldigt nyfiken häst. Som väl var, så var det inget allvarligt, men det var rätt svullet runt såret och svårt att se hur djupt det var. Veterinären gjorde rent, kontrollerade och sydde ihop såret och nu går Den Nyfikna i en egen mindre hage tillsammans med Den Snälla och de blir lite extra bortskämda, i väntan på att stygnen skall tas bort i nästa vecka.

I helgen är det Skördefest på Öland. Någon som skall åka dit?

Böljelek av Johanna Limme och Martin Palmqvist

Detta är första boken om kyrkoherde Simon Eldfeldt i Asarum. Boken utspelar sig 1897 och kyrkoherden blir inblandad i lösandet av en serie mordfall där offren på något sätt märkts med talet 13.
Boken är lite småspännande och underhållande hela tiden. Jag störs inte av att personerna ibland uttrycker sig på ett ålderdomligare sätt än man är van vid, så där håller jag inte med Klok som en bok. Kanske är jag lite extra välvilligt inställd för att ortnamnen är bekanta för mig, men ibland kommer jag på mig själv med att undra "Var det verkligen så här i slutet av 1800-talet?". Jag kommer säkert att läsa nästa bok om Simon Eldfeldt också, Strömkarlen, som jag tror har kommit ut i år. Den har i flera recensioner beskrivits vara bättre än Böljelek, så det låter lovande.

En osalig ande Berättelsen om Axel Munthe av Bengt Jangfeldt

Axel Munthe levde 1857 till 1949 och är mest känd som livmedikus till drottning Victoria och som författare till bästsäljaren "The Story of San Michele" (skrevs först på engelska och översattes senare till svenska som "Boken om San Michele"). I Bengt Jangfeldts omfattande biografi, som bland annat bygger på bevarade brev, dagböcker, memoarer m.m., växer bilden av en mångsidig och bitvis motsägelsefull man fram.  
Hela biografin är intressant, men den sista delen är lite tyngre att läsa, eftersom den präglas av Munthes grubblerier över döden (eller Döden, som han själv föredrog att skriva det). Mest fascinerande är det att läsa om hans liv och hur han med jämna mellanrum drog sig tillbaka till Capri, och att få veta mer om hur pass sann "Boken om San Michele" är - den sades vara delvis självbiografisk, men ändå sväva någonstans mellan fiktion och verklighet.
Inför en resa till bl.a. Capri en vår för några år sedan, läste jag om Axel Munthe och San Michele och efter att ha besökt ön fick jag tag på "Boken om San Michele". Vill man, som jag, veta mer om Axel Munthe och hans liv, rekommenderar jag med varm hand denna biografi, som jag upplever som heltäckande och välskriven.

Barielle June Bug

Detta är ett ovanligt lack i min samling: ljusblått med små röda glitterpartiklar. Det är ganska lättlackat, men håller tyvärr inte bra alls.

På bilden syns inte de röda partiklarna särskilt väl och det gör de faktiskt inte i verkligheten heller. På något sätt syns de bäst i flaskan, men väl på naglarna gör de inte särskilt stort intryck. På andra bloggar finns mycket bättre bilder av June Bug, t.ex. hos Nailtastic.
Jag har provat lacket och ett annat ur samma serie, Myrza's Meadow, flera gånger med olika över- och underlack, men lyckas inte få något av dem att hålla speciellt bra med någon kombination. Färgnyansen gillar jag i alla fall.

Tandläkarnas afton av Johanna Limme och Martin Palmqvist

Detta är andra boken om Torgny Palm m.fl. poliser i Karlshamn. Denna gång har en tandläkare blivit mördad och eftersom han verkar ha varit en ensam och harmlös människa, finns det inget uppenbart motiv till varför han skulle mördas. Det verkar inte heller vara ett rånmord.
Efter hand som berättelsen framskrider, djupnar bilden av den mördade tandläkaren och man kan börja ana olika motiv till varför han mördats. I slutet när trådarna knyts ihop kommer författarna med ytterligare en elegant utveckling av det komplicerade mönstret, men vad det är får du läsa själv! :-)
Jag vill gärna läsa fler böcker om Torgny Palm och hans kollegor, så jag hoppas att det kommer fler så småningom. De många skrivfelen som jag klagade på när det gällde den förra boken "Männen en trappa upp" lyser med sin frånvaro i denna bok, så det är en klar förbättring, vad gäller det språkliga.

Hästen från porten av Carina Burman

Direkt efter "Vit som marmor" läste jag "Hästen från porten" av Carina Burman. Denna bok engagerade mig inte riktigt lika mycket, som den förra. Boken utspelar sig ett tag efter den förra och Euthanasia Bondeson med sällskap har givit sig av från Italien och rest österut. Handlingen utspelas bl.a. i Syrien, Petra och Konstantinopel.
Euthanasia låter sig övertalas att köpa en väldigt speciell häst, men kort efter det att hon köpt den blir den stulen. Berättelsen följer deras sökande efter hästen, Djinn, och de historiska miljöerna beskrivs på ett sätt, som jag gillar. Den förra boken, "Vit som marmor", har en tydligare deckarintrig och det är nog det som gör att jag gillar den bättre, men den här boken är läsvärd ändå - som det står på omslaget om Carina Burmans böcker om Euthanasia Bondeson: "...fyllde ett tomrum i den svenska bokutgivningen, där ironiska, historiska deckare tidigare inte setts till".

Depend 223

Ett riktigt silverlack! Andra metalliska lack med silverfärg, som jag har, är inte så glänsande som detta.

Tyvärr syns det väldigt väl när det börjar flagna, men det är ändå ett lack jag verkligen gillar. Jag kommer definitivt att prova det i kombination med andra lack, även om det är väldigt vackert ensamt också.

Vit som marmor av Carina Burman

Detta är en historisk deckare och den utspelar sig 1852 i Rom, dit bokens huvudperson Euthanasia Bondeson kommit för att stanna en tid tillsammans med sin sällskapsdam Agnes. Man kan läsa boken fristående, men egentligen är den en fortsättning på Babylons gator, som utspelar sig i London året före. Det finns även en tredje bok om Euthanasia Bondeson: Hästen från porten.
Vit som marmor är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa den och jag tyckte ännu bättre om denna bok än den första om Euthanasia. Huvudpersonen kan verka lite stöddig när man först lär känna henne, men hon vinner ändå i längden, när man lär känna henne bättre. Miljöbeskrivningen - Rom i mitten av 1800-talet - är fascinerande. Dessutom blir man inspirerad att laga italiensk mat, för Euthanasia börjar fundera på att skriva en italiensk kokbok och beskriver förstås en del av rätterna i boken.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall

Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är en deckare som utspelas i Indien. Huvudperson, tillika problemlösare, är Indiens mest diskrete privatdetektiv, Vish Puri - en matglad man med stor mustasch. Det är en småtrevlig bok och lite fascinerande att lära känna Indien ur detta perspektiv. Jag påminns om Alexander McCall Smiths deckare om Precious Ramotswe när jag läser om Vish Puri och känner nog lite mer sympati för den förra, men det gör inte att denna bok känns dålig, utan den är absolut läsvärd - jag bara råkar gilla Alexander McCall Smiths stil bättre helt enkelt.

Viva La Diva 74

Nu var det ett tag sedan jag visade nagellack här - det har mest blivit bokrecensioner de senaste veckorna, men här kommer ett lack som jag hade i början av sommaren. Det är en av de färger jag använde som bas till mina "nationaldagsnaglar" tidigare i år - det blå lacket. Lacket har en ganska vanlig blå nyans, tycker jag. Det var dessutom ett väldigt skirt lack, så här har jag tre lager. Eftersom jag skulle ha gult krackeleringslack över fick det duga. Inget överlack har använts.

Möte i Mexico av Len Deighton

Möte i Mexico av Len Deighton är på flera sätt en ganska typisk spionroman, tycker jag, fast det inte är en genre jag läser särskilt ofta. Anledningen till att jag läste boken var faktiskt att det stod DEIGHTON som nyckel i ett korsord och lösningen blev då förstås LEN. När jag slog upp detta och läste om författaren blev jag sugen på att läsa någon eller några av hans böcker. Möte i Mexico är andra delen i en trilogi om Bernard Samson vid den brittiska underrättelsetjänsten. Egentligen är det nio romaner skrivna om honom, uppdelade i tre trilogier, och denna roman hör till den första trilogin, där första boken är Byte i Berlin och den tredje heter Lösning i London.
Trots att jag inte brukar vara intresserad av denna typen av roman blev jag sugen på att läsa åtminstone de andra två böckerna i trilogin, så jag får se om jag kan få tag på dem. Boken utspelar sig mestadels  i Sydamerika och  Berlin, samt lite i London, under tiden före Berlinmurens fall. Samsons fru har gett sig av (detta sker tydligen i första delen i trilogin, så därför avslöjar jag inte varför) och Samson får bl.a. problem med att ordna med boende för sina två barn när han är ute på uppdrag för underrättelsetjänsten - något som kändes lite ovanligt i en spionroman - jag inbillar mig att hjälten/huvudpersonen där, oftast brukar vara ensamstående á la James Bond. Detta gör som sagt boken lite ovanlig och jag kommer säkert att låna de andra böckerna för att få veta hur det går för Bernard Samson.

Männen en trappa upp av Johanna Limme och Martin Palmqvist

Den här boken lånade jag och läste för att den utspelar sig i Blekinge. Det är inte så vanligt att böcker utspelas här. Det är en ganska spännande bok och bitvis rätt otäck, tycker jag, eftersom det är barn som rövas bort och dödas. Man får följa poliserna som försöker lösa fallet och ibland får man glimtar av vad förövaren gör och tänker - med andra ord som en ganska vanlig svensk deckare, om det inte vore för den oerhörda mängden skrivfel. Någon av de som läst boken före mig hade börjat rätta en del av felen efter ett tag, men gett upp. Jag blir fruktansvärt irriterad på när det är så här mycket fel i en bok. Förutom stavfel var det många fel där författaren blandar ihop den/det. Här är några exempel: "...flickan mötte sitt gärningsman...", "Guöviken låg ödsligt och oktobertomt...", "En platsdrake", "...avstod med ett avmätt nick". Är det ingen som korrekturläser böcker före tryckning numera?
Handlingen och personbeskrivningarna var bra, men jag gillade inte slutet av boken och alla stav- och skrivfel (samt några sakfel) drog helt klart ner kvaliteten på boken.

No kid 40 skäl att inte skaffa barn av Corinne Maier

Detta var en annorlunda bok mot vad jag brukar läsa. I boken radar författaren upp olika skäl till att inte försöka få barn (jag gillar inte uttrycket "skaffa barn"). Till viss del har hon rätt, men till viss del blir det, i mitt tycke, lite överdrivet. Å andra sidan är det uppfriskande med någon som vågar gå emot samhällets gängse värderingar och dessutom kan argumentera för sin sak.
En sak jag i alla fall tar med mig, som en lärdom eller vad man skall kalla det, är att säga "barnfri" i stället för "barnlös". Författaren har två barn, som jag fattar som att hon gillar, men hon gillar alltså inte glorifieringen av föräldraskap m.m. och kanske är det ännu mer på det sättet i Frankrike, men visst förekommer det här i Sverige också. Om man lever i ett förhållande och är över 35 år, börjar folk tycka synd om en när man inte har barn och inte ser ut som om man skall få något inom den närmaste framtiden... En del är inte fega för att ställa intrikata frågor om den så kallade barnlösheten heller, utan att veta något om bakgrunden till den...