Ny familjemedlem

Förra helgen fick vi hem en släthårig foxterriervalp och sedan dess har det varit fullt ös! Det blir knappt någon tid till att blogga... Han far runt som ett yrväder vissa stunder och ibland sover han. Just nu är han på lekhumör och vill inte att jag ska sitta vid datorn!

Den Trofaste

Idag är det en månad sedan Den Trofaste dog och det är fortfarande jättetomt utan honom. Just nu är Farbror Blå bortrest i jobbet en vecka, så det är extra tomt här hemma.
En konstig sak den dagen för en månad sedan var att när jag lämnat Den Trofaste hos mina föräldrar på morgonen och startade bilen var den första strof cd-spelaren spelade "this is goodbye" och när jag fått höra att han hade dött och satte mig i bilen för att köra hem fick jag höra "and the tears did fill my eyes". Konstiga sammanträffanden...
(Skivan jag spelar i bilen är Amy MacDonalds "A Curious Thing". Första citatet är från "Give It All Up" och det andra från "What Happiness Means To Me".)

Roligt datum och Depend 251, 221 och 243

Bara för att det är ett så roligt datum idag har jag skapat ett blogginlägg i förväg och lagt det på automatisk publicering - den här tiden är jag ju i vanliga fall på mitt arbete och då bloggar jag inte.

Jag kan ju inte bara skriva om datumet 11-11-11, utan det blir bild på svampning med några Depend-lack jag köpte i somras också.

Från vänster till höger är det 251, 221 och 243.

Jag kunde inte bestämma mig för vilket jag skulle börja testa, så det blev alla på en gång!

Tyvärr ser fingrarna gräsliga ut, men det beror på att jag rensat några kilo plommon innan jag kom på att jag inte tagit kort på manikyren. Det är alltså inget värre än plommonsaft och jag visste att när jag skrubbat bort den helt skulle det inte vara särskilt mycket kvar av manikyren heller. Sorry!
(Plommonmarmeladen blev i alla fall gudomligt god...).

Den Trofaste

Förra måndagen dog Den Trofaste och jag har inte haft någon större lust att blogga sedan dess. Det är jättetomt här hemma...

Mer djurnytt

Den Trofaste - vår fjortonårige hund - har börjat tackla av i snabb takt den här veckan. Jag hatar när våra djur blir gamla och man blir tvungen att fatta livsavgörande beslut för dem. Än så länge hänger han med, men han kommer nog inte göra det länge till om det inte blir någon mirakulös ändring de närmaste dagarna.
Det var länge sedan jag grät så här mycket en helg...

Märkligt sammanträffande

För ett par veckor sedan firade Farbror Blå och jag femårig bröllopsdag och då var vi på kinarestaurang och avslutade med lyckokakor som vi fick välja ur en stor korg. Jag tog en överst i korgen och Farbror Blå tog en av de understa och när vi öppnade dem visade det sig att vi fått samma text på lapparna i våra kakor! Märkligt sammanträffande, eller hur?

Enligt personalen på restaurangen var det väldigt ovanligt att någon fick samma text som någon annan.

Att leva nyttigare...

Den här veckan har jag försökt leva nyttigare och följande har jag därmed undvikit:
Måndag eftermiddag: vetebröd med russin i (i vanliga fall en favorit)
Tisdag eftermiddag: Fastlagsbulle
Tisdag kväll: Mockaruta
Onsdag eftermiddag: Vetebröd
Torsdag eftermiddag: pepparkakor
Torsdag kväll: chokladrutekaka
Fredag eftermiddag: pepparkakor
Lördag kväll: Fastlagsbulle
Suck! Allt detta som är så gott... Undrar vad jag kan gå miste om idag?

Bitande kyla...

Idag hade vi -22 grader på morgonen och det ligger en halvmeter snö på marken. Är det här verkligen södra Sverige i december?
Usch, vad jag hatar snö och vinterväglag! Enda fördelen är att det inte är så lerigt hos hästarna...

Sorgliga tankar

Det har inte blivit något skrivet här de senaste dagarna. Jag har varit på begravning och det väcker alltid mycket tankar - tankar på livet och döden, tankar på dem vars begravning jag varit på tidigare och speciellt tankar på den person vars begravning jag var på i fredags.
Ibland är det svårt att förstå livets gång.

Har du koskräck?

Här om kvällen när jag kom till hästarna - de har flyttat tillbaka till kossorna nu - så stod det tolv kor i varierande storlekar och trängdes innanför grinden till hagen.

Då gäller det att inte ha koskräck!

Syster Värst = Ansvarsfull faster

Här om dagen fyllde min brorsdotter ett år och som den ansvarsfulla faster jag är, köpte jag henne en mobiltelefon, som hon fick av Farbror Blå och mig. Hennes föräldrar hade sagt att hon önskade sig en "klassisk telefon" (som helst skulle låta och blinka), men det går ju inte att uppbringa i affärerna nu för tiden, så det fick bli en mobiltelefon. Hon fyllde ju ett år, så det var klart att hon skulle få en egen mobiltelefon!

Choklad

Mmm... På lunchen gick jag förbi ett skyltfönster med chokladfontän. Suck! Vad det vattnades i munnen på mig...

På besök i Dalarna

Efter några dagar i Dalarna, har jag, baserat på mina egna erfarenheter, kunnat ställa samman en enkel guide till hur man vet att man är i Dalarna.

1. Kalle Moraeus äter lunch på samma lunchrestaurang som man själv frekventerar.
2. På valaffischerna förekommer personer iförda folkdräkt.
3. Toalettstolslocken är dekorerade med dalamålningar.
4. Man kan köpa dalahästar i alla affärer utom Konsum (där man i och för sig kan köpa vykort med dalahästar på).

Om två eller fler av ovanstående påståenden stämmer in på din situation, befinner du dig troligen i Dalarna!

Mörkare kvällar...

Kvällarna (och morgnarna) mörknar alltmer. Det enda roliga med det är att stjärnhimlen framträder allt tydligare när det är klart väder.

Stadsfest

Varje håla med självaktning har (minst) en stadsfest under sommarhalvåret och för lite sedan blev jag medlockad på stadsfesten i den närmast belägna staden, men jag gillar inte sådana jippon - speciellt inte kombinationen för mycket folk och öltält. Det enda positiva var att jag fick langos! ;-)

Första inlägget!

Äntligen har det blivit av och jag har startat min Syster Värst-blogg! Förhoppningen är att här kunna skriva litet av det som jag inte vill skriva om på Facebook eller andra ställen - sådant som är för utlämnande eller ointressant eller som jag helt enkelt inte vill diskutera med någon irl.
Det är kanske ingen som läser detta, men det spelar egentligen ingen roll, för jag har alltid tyckt om att skriva och att veta att detta är läsbart för andra borde ju sätta lite press på mig att försöka åstadkomma några texter av mina tankar då och då...